di Ida Magli ItalianiLiberi | 16 Agosto 2003

Gli Svedesi torneranno il prossimo 14 Settembre a votare "sì" o "no" per l'adozione della moneta europea al posto della "corona". Si tratta di un avvenimento determinante, per gli Svedesi prima di tutto, ma anche per i popoli che già fanno parte dell'Unione.

Faccio questo tentativo di lanciare un appello agli Svedesi affinché rifiutino l'euro per diversi motivi che cerco di sintetizzare al massimo. Parto dalla mia posizione di Italiana ben conosciuta nei movimenti antieuropeisti, ai quali collaboro da molti anni; ma anche e soprattutto dal mio essere innamorata della Svezia e degli Svedesi con un sentimento tanto forte da diventare spesso, freudianamente, rabbia, impazienza, disperazione quando li vedo sul punto di perdersi nell'impulso di morte europeo.

So bene che i governanti, in Svezia come in tutti i paesi dell'Unione, spingono i popoli a dire di sì al proprio suicidio facendo una propaganda che impedisce discussioni e critiche; ma io spero che anche questo comportamento susciti finalmente il "dubbio" nei cittadini: perché, se non ci fosse da parte dei governanti il timore di una reazione negativa, metterebbero ostacoli quasi insormontabili ad una informazione reale (cosa ben diversa dalla propaganda) su tutto quello che comunque va perduto aderendo all'Unione: l'indipendenza, la sovranità, la libertà, la propria identità storica e culturale?

Naturalmente questo è vero per tutti i popoli, non soltanto per gli Svedesi, e purtroppo gli Svedesi fanno già parte dell'Unione. Ma l'occasione del referendum per l'euro si presenta adesso come determinante in quanto dire di no alla perdita della propria moneta è dire un "no" fortissimo a tutta la costruzione europea e costituisce un passo che permetterà facilmente agli Svedesi, quando vorranno, di uscire anche politicamente dall'Unione.

Dal punto di vista economico, le conseguenze della moneta unica sono già catastrofiche: la Germania, la nazione in maggiore crescita al momento dell'adozione dell'euro, è piombata nella recessione peggio della Francia e dell'Italia. La spiegazione è semplice: non esiste più il "marco"; ma la forza del marco dipendeva dall'esistenza dei "Tedeschi". Diventati "europei", ossia spariti dalla scena insieme al non-essere degli europei, i Tedeschi hanno perso la fiducia del mondo e di se stessi.

Cosa possono sperare gli Svedesi se perdono la propria identità? Un popolo numericamente piccolo ma profondamente caratterizzato nella storia per la volontà, la capacità di vincere le asprezze del clima, del territorio; per essere riuscito a imprimere la bellezza dei propri sentimenti di amore per la natura, di profondo, nostalgico romanticismo nella immaginazione fantastica di tutti i popoli, i quali hanno guardato alla Svezia come ad uno straordinario, fiabesco incantesimo.

Noi, cittadini di quell'Italia che hanno tanto amato la Svezia quanto la Svezia ha amato l'Italia, vi supplichiamo di rimanere voi stessi, rifiutando la moneta euro e questa Europa senz'anima, costruita da banchieri che vogliono governare su sudditi tutti uguali, ridotti anch'essi a monete. Noi, gli Italiani che amano la Regina Cristina perché amava il teatro, la musica, il sapere; noi, gli Italiani che amano Strindberg, Bergman, Linneo, ci rivolgiamo agli Svedesi perché, rifiutando l'euro, diano a tutti noi il segnale che si può e si deve opporsi alla volontà dei governanti quando questi perdono il senno inseguendo esclusivamente il potere e la ricchezza per se stessi.

Il "no" degli Svedesi è la nostra estrema speranza in un ripensamento; o almeno, in un rinvio di quella "Costituzione" che è stata elaborata senza nessuna discussione popolare. Di questo dobbiamo convincerci: l'Unione Europea segna la fine della democrazia, il Parlamento Europeo è solo un simulacro della rappresentanza democratica.

Carissimi Svedesi, dite di no! Ci ameremo tanto conservando le nostre diversità perché soltanto nelle diversità vive e si sviluppa la libertà.□

 Svenska  

Rösta Nej till euron!

En uppmaning till  Svenskarna
från Italien och ItalianiLiberi

Den 14 september i år ska svenskarna rösta ”ja” eller ”nej” till den europeiska valutan. Det är en avgörande händelse, framförallt för Sverige, men även för de nationer som redan är medlemmar i EU och där euron införts.

Denna vädjan riktad till svenskarna att rösta nej har flera ursprungsmotiv, som jag ska förklara. Det första är min egen ställning som italienska inom antieuropeiska kretsar, med vilka jag samarbetar sedan flera år. Det andra är mitt intresse för Sverige och svenskarna, som ibland blir en nästan övermäktigt känsla, särskilt när jag anar att även de är på väg att förlora sig in i den europeiska dödsgrytan.

Naturligtvis har även svenska politiker, precis som deras kolleger i unionens övriga länder, fört en propaganda för euron, för att folket ska säga ”ja”, ofta på ett så genomträngande sätt att kritiska diskussioner nästan helt har uteslutits. Förhoppningsvis kan detta beteende hos våra politiker bidra till att en viss ”misstro” väcks. Varför skulle de, om de inte varit oroliga för en negativ reaktion, undanhållit all sakinformation kring EU, (något mycket annorlunda än en propaganda), om allt som kommer att gå förlorat genom medlemskapet i EU: den nationella suveräniteten, friheten och landets historiska och kulturella identitet.

Detta gäller självklart alla, inte bara svenskarna, och tyvärr är svenskarna redan medlemmar i unionen. Det tillfälle folkomröstningen därför erbjuder är en chans att säga nej till förlusten av  den inhemska valutan och samtidigt är det en möjlighet att ta ett starkt avstånd till hela den europeiska konstruktionen. Ett nej resultat skulle innebära ytterligare ett steg för svenskarna att kunna dra sig ur unionen även i politisk mening.

Ur en rent ekonomisk synpunkt har den europeiska valutan redan visat sig vara helt katastrofal. Tyskland, som vid eurons intåg var den nation som hade det högsta nationella överskottet, har sedan dess störtat in i en ekonomisk kris som är större än både Franrikes och Italiens. Förklaringen till detta är ganska enkel. Den tyska valutan, marken, finns inte längre och markens styrka var tyskarna. Tyskarna som nu blivit européer, är som borta från scenen, precis som detta tillstånd att vara europé innebär, dvs. detta ett icke varande. Tyskarna har förlorat hoppet på världen och på sig själva.

Vad kan svenskarna hoppas på om de kommer att förlora sin egen identitet? Ett folk som numeriskt är litet, men som starkt karakteriseras av sin bakgrund, sin vilja och sin förmåga att övervinna och bemästra klimatets och naturens hårda villkor. Och som lyckats bevara känslornas behag i sin kärlek för naturen och som lämnat spår av en djup och längtansfull romantik i andra folkgruppers kollektiva föreställningsvärld. Folk som sett på Sverige som en förtrollad och närmast otrolig sagovärld.

Vi italienare, som hör till det där Italien, som så starkt älskat Sverige, lika mycket som Sverige älskat Italien, vi riktar vår bön till Er, förbli Er själva, avstå från euron och detta Europa utan själ. Ett Europa som byggts av bankmän, som vill härska över människor som alla är lika, även de reducerade till bara  valuta. Vi, italienare som älskar drottning Kristina, för att hon älskade teatern, musiken och vetenskapen, vi, italienare som älskar Strindberg, Bergman och Linné, vi vänder oss till Er för att be Er avstå från euron. Det skulle vara ett tecken för oss alla att man kan och man måste stå emot makthavarnas vilja, när dessa tappat förståndet och bara eftertraktar makt och rikedom för sig själva.

Svenskarns ”nej” är vårt sista hopp om möjligheten att tänka om eller åtminstone att skjuta upp den europeiska ”konstitutionen”, som utarbetats utan någon som helst folklig diskussion. Vi måste övertyga oss själva om att den europeiska unionen kommer att bli slutet på demokratin, det europeiska partlamentet är bara en skenbild av en demokratisk institution.

Käraste Svenskar, rösta nej! Vi kommer att respektera varandra mycket mer om vi får behålla våra olikheter, därför att enbart genom olikheterna kan friheten utvecklas.□

 English  

ltalians Call On the Swedish People

Say No

 Swedish people will vote again, next 14th of September, to decide whether or not to replace their crown with the common European currency. It’s an event of the highest importance, first of all for the Swedish people, but also for the other countries of the European Union.

I try to call on the Swedish people to refuse the euro for different reasons I will explain in short. First as an Italian, well known among the anti-European movements I have been collaborating with for many years, then as a person fond of Sweden and its people with a feeling so intense to become often, as in Freud, rage, impatience, desperation, when I see them almost on the edge of losing themselves in the European rush for death. 

I know very well that the governments, in Sweden as well as in all European countries, are urging their people to say yes and allow their own suicide, with a propaganda that prevents discussions and criticism; but I hope that this behavior will finally arise doubt among the citizens: why, without the fear for a negative reaction, would they make a truthful information almost impossible (much different from common propaganda) about everything that would be lost with the adhesion to the Union: independence, sovereignty, liberty, their own historical and cultural identity? 

Obviously this is true for all people, not only for the Swedish, and unfortunately Sweden is already part of the Union. 

This referendum offers as a unique opportunity since saying no to the loss of the own current represents a strong ‘no’ to the whole European construction and a fundamental step that will easily allow the Swedish people, when they want, to get politically out of the Union.

From an economical point of view, the consequences of the common currency are already catastrophic: Germany, the country with the highest economical grow when the euro started, is flow in worse conditions than Italy or France. Reasons are easy to find: the German mark is no more there, but its strength came from the existence of the ‘Germans’.

Once they became ‘europeans’, i.e. gone together with the not-being of the europeans, the Germans have lost hope in themselves and the rest of the world.

What can the Swedish people hope if they lose their identity? A people that is numerically small but profoundly characterized in history and will, ability to defeat climatic and territorial asperities; a people whose love for nature and a deep, nostalgic romanticism are idealized in the imagination of all other people, who have always admired Sweden like a extraordinary and fairy enchantment.

We, citizens of that Italy that has loved Sweden as much as Sweden has loved Italy, we pray you to keep your identity, denying the European currency and this Europe without soul, built by bankers that want to rule over standardized people, treated them as well as a currency.

We, the Italians who love Queen Cristina because she loved theatre, music and knowledge; we, the Italians that love Strindberg, Bergman, Linneo, we talk to the Swedish so that they refuse the euro, giving to everyone the proof that we can and we can fight the will of our governments when they lose the right way following only their own power and wealth.

The ‘no’ of the Swedish people is our last hope to change our mind or at least to postpone that Constitution that was elaborated without any popular discussion. We must be aware of this: the European Union represents the end of democracy; the European Parliament is only a simulacrum of the democratic representativity.

Dear Swedish, say No! We’ll love each other so much just preserving our diversities because only in diversity freedom can live and grow.□